Kära jobbakompis...


Som leendet bytes
i skälvande tår
så växlar våra liv
några jordiska år.
Ibland lekte tanken
i solljuset fri,
ibland kommer nattsvarta
skuggor förbi.
Då slutar en saga
då somnar en vind,

och allt blir så stilla
som tårar mot kind.



Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken
______________________________________
Stig Dagerman




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0